Monica Dahlström-Lannes skriver i boken "Mot dessa våra minsta" om sexuella övergrepp mot barn (sidan 16, Gothia/Rädda Barnen 1990):

"Men redan år 1896 hade Sigmund Freud, psykoanalysens fader, presenterat sin teori om sexuella övergrepp på barn som både vanliga och farliga. Han hade gjort en undersökning och funnit att hans patienter varit utsatta för sexuella övergrepp och att dessa händelser kunde förklara deras sjukdomsbilder.
     Freud blev dock utfryst av sina kolleger och omgivningen. 1905 lade han så fram en ny teori som bättre passade samhällets inställning till dessa tabubelagda brott, nämligen att patientens/barnets berättelser om sexuella övergrepp i själva verket varit önskedrömmar och sexuella fantasier.
     Om Freud hade vidhållit sin första teori hade han också medgivit att övergrepp pågick bland hans närmaste vänner. Inte ens hans egen far kunde uteslutas från misstankar. Man kan förstå att Freud – efter både inre och yttre motstånd – övergav sin åsikt att barn faktiskt utsattes för sexuella övergrepp.
     Om Freud hade orkat hålla fast vid sin första teori hade han räddat många människor från ett långt lidande. Tyvärr finns det fortfarande psykoanalytiker som arbetar enligt Freuds 'nya lära' och som avfärdar beskrivningar av övergrepp som sexuella önskedrömmar och fantasier."

Tillbaka till ALLT MÖJLIGT

UPP

Kaisu Akselsdotter skriver i boken "Små barns signaler om sexuella övergrepp" – handbok för förskolan (sidan 17, Rädda Barnen 1993) i kapitlet "Incest i historiskt perspektiv":

"Sanningssägare, som har ställt sig på de svagas sida, har ofta fått betala ett dyrt pris för sitt mod. De har uteslutits ur gemenskap, hotats och straffats på olika sätt. Alla har inte orkat med pressen, utan av rädsla tagit tillbaka sin kritik och anpassat sig till rådande normer och värderingar.
     En sådan person är psyko-analysens fader, den schweiziska psykoanalytikern Sigmund Freud.
     Man kan undra hur världen skulle sett ut och vilken syn det västerländska samhället skulle haft på sexuella övergrepp, om Freud hade vågat stå fast vid sin ursprungliga förförelseteori. Freuds helomvändning – från att tro på förekomsten av sexuella övergrepp och övergreppens följder, till att förneka dem – har fått avgörande betydelse för många psykoterapipatienter fram till våra dagar. En som försökt förklara Freuds helomvändning är den amerikanska psykoanalytikern och forskaren Jeffrey M. Masson som skrivit boken Sveket mot sanningen (1984). Som chef för Freudarkivet i New York fick han tillgång till ett tidigare okänt material, bland annat Freuds brev till vännen Wilhelm Fliess. I sin bok offentliggör han material som hittills varit okänt, förbisett eller avfärdat som oviktigt, material som möjligen kan förklara varför Freud tog detta avgörande steg.
     Masson beskriver i sin bok hur Freud vid en föreläsning 1896, med rubriken Hysterins etiologi, lade fram sin nya teori om att upphovet till neuroser låg i tidiga sexuella trauman som han kallar 'infantila sexualscener' eller 'sexuellt umgänge i barndomen'.
     Detta kallades senare för Freuds förförelseteori, det vill säga att tidiga upplevelser av sexuella övergrepp var verkliga och inte inbillade. Han sa också att sådana upplevelser hade en förödande och varaktig verkan senare i livet.
     Reaktionerna på denna föreläsning var starka. Freud var förberedd på att hans kollegor mycket ogärna ville tänka på den sortens sanningar. Han hade ju mött samma ovillighet hos sig själv och även hos sina lärare. Han var dock inte förberedd på vidden av sina kollegors reaktioner. I ett brev till sin vän Fliess skrev Freud två veckor efter sin föreläsning: 'Isolerad är jag, det kan du vara säker på. Det har utgått påbud om att jag skall överges, ty allt och alla drar sig undan från mig'. Efter några år kom Freud att ta tillbaka sina synpunkter på 'hysterins etiologi'. Han menade då att hans patienter hade ljugit både för sig själva och för honom:
     '. . . jag måste till sist inse att dessa förförelsescener aldrig hade ägt rum, det var bara fantasier som mina patienter hade diktat ihop . . .'
     Efter att Freud övergav sina 'villfarelser' fick han åter tillträde till de medicinska kretsar som hade bojkottat honom. 1905 tog han tillbaka förförelseteorin. (Källa: J.M Masson)."

Tillbaka till ALLT MÖJLIGT

UPP

Agneta Lundström och Gunilla Nordenfors har skrivit boken "Bryt tystnaden om sexualiserat våld mot kvinnor och flickor". I kapitlet "Vårt möte med psykiatrin" skriver Agneta Lundström (sidan 101, Brevskolan 1990):

"Sigmund Freud, som levde mellan 1856 och 1939, var läkare och kom att intressera sig för vad människan gömt i sin själ. Han trodde sina patienter när de berättade om de sexuella övergrepp de varit utsatta för. 1896 skrev Freud Hysterins etiologi. Där förde han fram tesen, att sexuella trauman var orsaken till den hysteri och de tvångsföreställningar patienterna sökte honom för. Freud berättar i en brevväxling med kollegan Fliess, att hans tes inte vann gehör hos hans kolleger i Wien. Föredraget om hysterins uppkomst mottogs 'iskallt'. Hans kolleger delade inte hans uppfattning. De hade tolkat patienternas berättelser om sexuella övergrepp som fantasier. Han skriver:
     'Isolerad är jag, det kan du vara säker på. Det har utgått påbud om att jag skall överges, ty allt och alla drar sig undan från mig.'
     Från 1895 till 1897 håller Freud fast vid sin tes. 1905 tar han offentligt tillbaka sin teori om hysterins uppkomst. Han utarbetar nya tankar som blir grunden för psykoanalysen.
     Freuds teorier om barns utveckling innebär att barn i 3 - 5 års ålder normalt ska förälska sig i föräldern av motsatt kön. Detta räknas som en naturlig drift under dessa år. Störs utlevelsen av denna drift utvecklas en störning i själslivet som kan leda till 'sexuella fantasier' senare i livet. Dessa 'sexuella fantasier' rörde sig, enligt Freud, ofta om inbillade sexuella övergrepp.
     Här övertar Freud sina kollegers tolkningar av patienternas berättelser som fantasier och ger barnet skulden för de sexuella övergrepp som de faktiskt utsatts för. Att många av Freuds patienter var barn till läkarkolleger kan ha varit en bidragande orsak till att han utarbetade en mer 'acceptabel' teori."

Tillbaka till ALLT MÖJLIGT

UPP

Bonnie Burstow skriver i boken "Radical Feminist Therapy – working in the context of violence" i kapitlet "The History" (sidan 26, Sage Publications, USA 1992) (vår oauktoriserade översättning):

"Freud är särskilt anmärkningsvärd bland dem som patologiserar kvinnor. Som Masson (1984) påvisat, tog Freud när han riskerade att bli utfryst ur det medicinska brödraskapet, tillbaka sin upptäckt att kvinnor som stämplats som 'hysteriska' hade blivit sexuellt utnyttjade i barndomen. Han deklarerade att klagomålen om utnyttjande var ren fantasi, och han uppfann en orsaksförklaring som manliga forskare ivrigt anslöt sig till – överdriven libido.* Freud patologiserade kvinnor ytterligare genom att föreslå biologiska grunder för 'kvinnlig underlägsenhet' och genom sin teori om penisavund."

* libido = begär. I Freuds texter mer renodlad könsdrift. (Översättarens anmärkning.)

Tillbaka till ALLT MÖJLIGT

UPP