På Kvinnofrontens årsmöte i februari tog vi flera uttalanden. Läs dem här nedanför:

 Rätten till LSS handlar om demokrati

 Skärp lagstiftningen – sexköp ska alltid straffas med
     fängelse!

 Inför specialdomstolar för sexualbrott

 Vi vill ha 6 timmars arbetsdag – NU!

 Avskaffa begreppet "umgängessabotage"!

LSS är en rättighetslag som utgår från alla människors rätt till ett självständigt liv och att vara delaktiga i samhället. Hårdare bedömningar och ändrad rättstillämpning har begränsat möjligheterna till detta. Det anses exempelvis inte längre vara ett grundläggande behov att andas eller få mat genom sond. Regeringen har lämnat direktiv till Försäkringskassan och den pågående LSS-utredningen att antalet assistansanvändare och assistanstimmar ska minska. Det innebär inte bara att människor förlorar möjligheten till att leva aktivt, utan rent av att leva.

Detta kan vi aldrig acceptera. Sedan 2009 har Sverige förbundit sig att följa FN:s Funktionsrättskonvention, som slår fast att människor med funktionsnedsättningar har rätt att fungera i samhället på lika villkor. Det handlar helt enkelt om demokrati.

Nyligen läckte utredningens förslag att barn under 12 samt äldre personer föreslås fråntas möjlighet till personlig assistans. Detta förslag liksom nedskärningarna i LSS drabbar oss kvinnor på flera sätt. De av oss som är beroende av personlig assistans och andra LSS-insatser förlorar möjligheten till ett aktivt liv, som att ha arbete och få en egen ekonomi. Vi blir därför mer beroende av anhöriga och institutioner både ekonomiskt och för hjälp, vilket dessutom ökar risken för att bli utsatt för våld och övergrepp. Nedskärningarna drabbar också kvinnor som arbetande inom omsorgsyrken när arbetsbördan ökar, arbetsmiljön försämras och/eller jobben försvinner. Som anhöriga tvingas vi gå ner i arbetstid, säga upp oss eller gå i pension i förtid för att ägna oss åt obetald anhörigomsorg när samhället sviker.

Detta är inte värdigt ett rikt land som Sverige. Kvinnofronten kräver att LSS ska utvecklas istället för begränsas.

Kvinnofronten kräver att regeringen snarast lämnar nya direktiv till den pågående LSS-utredningen, som istället utgår från hur samhället kan utveckla alla människors rätt till ett självständigt liv och att fungera i samhället på lika villkor.

Uttalande antaget vid
Kvinnofrontens årsmöte
25 februari 2018

Idag får nästan alla män som ertappas med att utnyttja en kvinna i prostitution ett enkelt strafföreläggande, där de betalar en mindre bötessumma. Till och med i de fall männen utnyttjar utsatta barn i prostitution blir straffet oftast så lågt som böter. Detta är helt oproportionerligt i förhållande till det grova brott som sexköp innebär.

Internationella undersökningar visar att den vanligaste åldern att börja i prostitution är tidiga tonåren, cirka 14 år. En svensk undersökning bland tonåringar konstaterade att av dem som hade erfarenhet av ”sex mot ersättning” hade nästan 80 procent varit utsatta för andra sexuella övergrepp innan prostitutionen. Majoriteten av dem som drivs in i prostitution är alltså redan sexuellt utnyttjade barn.

För den som utnyttjas i prostitution innebär det oftast att utsättas för hot, förnedring, psykisk misshandel, manipulering, våld, sexuella övergrepp och dagliga kränkningar. Detta leder både till fysiska och psykiska skador, och omkring 70 procent av kvinnorna i prostitution drabbas av PTSD, posttraumatiskt stressyndrom.

Sett till utsattheten för dem som utnyttjas, och de skador som förövarnas brott leder till för kvinnor och barn i prostitution, är straffen därmed ofattbart låga.

Kvinnofronten kräver därför att köp av sexuella handlingar alltid ska straffas med fängelse.

Kvinnofronten anser att straffskalorna ska ändras enligt följande:

– att straffskalan för brottet köp av sexuell tjänst ska vara fängelse i upp till två år.

– att straffskalan för brottet köp av sexuell handling av barn ska vara fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

Uttalande antaget vid
Kvinnofrontens årsmöte
25 februari 2018

Läs, skriv ut
eller ladda hem
detta uttalande
som pdf-fil.

Sexualbrottsmål leder mycket sällan till att förövaren döms. Dels är mörkertalen stora vid sexualbrott, vilket betyder att ytterst få anmäls, dels leder få av dessa till åtal och i de kvarvarande fallen leder långt ifrån alla till fällande dom.

Den statliga utredningen om införandet av samtycke (frivilligt deltagande) som grund för brottet våldtäkt slår fast att ändringen av lagen troligen inte kommer att leda till fler domar. Det är mycket allvarligt.

Utredningen tillsattes bland annat för att allmänheten reagerat på att så många våldtäktsförövare frias, trots att det för allmänheten står klart att det rör sig om uppenbara fall av våldtäkt. Den ena hårresande domen efter den andra har upprört, eftersom gärningsmän friats med hänvisning till att mannen inte förstått att kvinnan inte ville.

Istället för att att försöka förändra rättstillämpningen innebär det förslag som nu lagts att avgörandet kommer att lämnas ännu mer till den enskilda domarens bedömning av vad män förväntas tro att kvinnor vill ställa upp på. Just detta varnar också Lagrådet för i och med det nya lagförslaget: ”Bedömningen kommer att vara avhängig ett ställningstagande från den enskilde domaren av normativt slag, nämligen avseende vilket deltagande till vilka sexuella handlingar som i det aktuella fallet inte bör godkännas som fritt.”

Om samtycke ska införas blir det därmed än mer nödvändigt att säkerställa specialiserad kompetens inom de juridiska instanser som bedömer dessa fall, för att minska godtyckligheten i enskilda bedömningar. Att skapa domstolar som är specialiserade på sexualbrott skulle kunna göra att bedömningen av sexualbrott sker med större rättssäkerhet, eftersom inblandade jurister måste ha specifik kompetens kring just denna typ av brott. Det skulle då även vara en tydlig signal om att viljan finns att ta verkliga krafttag mot sexualbrott samt att öka kvinnors rättssäkerhet. Att så utbredda brott som sexualbrotten är idag i så liten utsträckning leder till någon typ av rättslig påföljd är en skandal för ett land som påstår sig vara ett av världens mest jämställda länder.

Kvinnofronten uppmanar därför regeringen att snarast tillsätta en utredning för att undersöka möjligheten att upprätta specialdomstolar för sexualbrott.

Uttalande antaget vid
Kvinnofrontens årsmöte
25 februari 2018

Läs, skriv ut
eller ladda hem
detta uttalande
som pdf-fil.

Rätten till heltid lyfts ofta fram som en viktig del i arbetet för att uppnå jämställdhet. I teorin är det ett rimligt krav, men i praktiken blir frågan mer komplicerad. Väldigt många av oss kvinnor inom kvinnoyrken orkar helt enkelt inte jobba heltid. Inom kvinnoyrkena ökar ständigt arbetsbördan samtidigt som vi blir färre anställda. Vi sliter ut oss redan när vi jobbar deltid.

I en undersökning från Vårdförbundet uppgav nästan hälften av dem som arbetade deltid att de gjorde det för att de helt enkelt inte orkade arbeta heltid. Bland intensivsjuksköterskor var siffran mer än hälften. Bland Kommunals medlemmar med förskolebarn kan dessutom 30 procent inte arbeta heltid för att de har oregelbunden arbetstid som inte följer de öppettider som barnens förskola har. Så många som 68 procent av kvinnor inom LO-området uppger att de är direkt uttröttade varje vecka, och allt fler kvinnor, både bland arbetare och tjänstemän, uppger även att arbetet ger dem ont i kroppen. Många tvingas gå i pension i förtid för att kroppen är utsliten.

Att kräva rätt till heltid utan att samtidigt kräva en generell arbetstidsförkortning kommer därför inte att gynna kvinnor.

När sex timmars arbetsdag har införts på prov inom lokala verksamheter har det visat sig att de anställdas sömn, välmående och allmänna hälsa förbättrats. Det har lett till minskade sjukskrivningstal, vilket gynnar både de anställda och arbetsgivaren.

Vi vill ha rätt till heltid, men vi vill också ha bra hälsa. Därför måste kravet på rätt till heltid kombineras med kravet på 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Kvinnofronten kräver att regeringen genast tillsätter en utredning med uppgift att undersöka hur införandet av
6 timmars normalarbetsdag med bibehållen lön ska genomföras.

Uttalande antaget vid
Kvinnofrontens årsmöte
25 februari 2018

Läs, skriv ut
eller ladda hem
detta uttalande
som pdf-fil.

När en pappa utsätter en mamma för våld har de flesta barn i dessa familjer befunnit sig i samma rum (85 procent) eller sett och hört misshandeln från annat rum (13 procent). Det innebär att 98 procent av barnen är vad Brottsoffermyndigheten kallar ”deltagande vittne”.
60 procent av barnen har själva blivit misshandlade. 30 procent av barnen har även utsatts för sexuella övergrepp. 35 procent av barnen har dessutom sett eller hört pappan hota att döda mamman.

Ändå tar domstolarna i Sverige idag inte hänsyn till pappors våld vid vårdnads- och umgängesbedömningar. Till och med när det finns dokumenterat våld tvingas 50 - 60 procent av mammorna att ha fortsatt gemensam vårdnad med förövaren. I de allra flesta misshandelsfall finns inte någon dokumentation, vilket innebär att det i praktiken är betydligt fler utsatta mammor som tvingas fortsätta ha gemensam vårdnad med förövaren.

Bland det mest riskfyllda för kvinnor som utsätts för våld är att bryta upp från mannen, särskilt då de har gemensamma barn. Det är när kvinnan vill lämna eller nyss har lämnat mannen, som många av morden sker liksom den grövsta misshandeln. Det är också vanligt att pappan använder sig av det gemensamma föräldraskapet, till exempel vid hämtning eller lämning av barn, för att komma åt att hota eller utsätta mamman för våld. Socialstyrelsen konstaterar: ”Att ha tillgång till barnet kan vara ett sätt för den våldsutövande föräldern att fortsätta ha kontroll över sin partner.”

Trots detta kräver samhället att utsatta kvinnor ska ha ansvaret för att se till att mannen får umgänget att fungera. Enligt olika studier döms 75 - 90 procent av barnen till umgänge med den våldsamma pappan. Mammorna måste – trots att de enligt föräldrabalken har skyldighet att skydda sitt barn – inte bara lämna ifrån sig barnet för umgänge med förövaren, de måste också göra allt de kan för att underlätta umgänget för mannen. Annars kan de dömas för umgängessabotage till att betala vite samt eventuellt även att vårdnaden övergår till mannen. I och med bestämmelsen om umgängessabotage blir myndigheterna i praktiken medskyldiga till mannens fortsatta våld.

Barn borde inte tvingas umgås med en våldsam pappa. I de fall det ändå döms så, borde det vara självklart att samhället ska underlätta för mamman, så att hon slipper tvingas ansvara för mannens/ förövarens umgänge. Det borde istället vara samhällets ansvar att se till att barnets umgänge med pappan fungerar.

Begreppet ”umgängessabotage” fungerar som ett sätt att hjälpa våldsutövande pappor att fortsätta utöva våld och hot mot utsatta mammor och barn.

Kvinnofronten kräver därför att begreppet umgängessabotage ska avskaffas.

Uttalande antaget vid
Kvinnofrontens årsmöte
25 februari 2018

Läs, skriv ut
eller ladda hem
detta uttalande
som pdf-fil.

w w w . k v i n n o f r o n t e n . n u