På Kvinnofrontens årsmöte tog vi flera uttalanden – läs dem här nedanför!

 Bevare oss för Anders Borgs feminism!

 Vi kräver satsningar på stöd till kvinnor i prostitution!

 Kom med och kräv 6 timmars arbetsdag med full lön!

 Alla kvinnor ska ha samma rätt till skydd och stöd efter
     sexuella övergrepp

Ö P P E N   P R O T E S T
till Sveriges finansminister
Anders Borg

Bevare oss för
Anders Borgs feminism!

Sveriges finansminister Anders Borg kallar sig feminist. Han har samtidigt nyligen uttalat att lägstalönerna måste sänkas inom områden som hotell- och restaurang, handeln och den kommunala sektorn – ja, som av en tillfällighet alltså områden där vi tjejer och kvinnor arbetar.

Att ta från de fattiga och ge till de rika är typiskt för högeralliansens politik. Det slår förstås mot oss, eftersom kvinnor är de fattigaste i patriarkala samhällen. Att sänka ingångslönerna passar in i den politiken – särskilt att göra det för unga, lågavlönade kvinnor.

Men, Anders Borg, det är inte feminism. Det är raka motsatsen.

Ta feminismen på allvar!

Feministisk lönepolitik är att göra kollektiva låglönesatsningar, särskilt att satsa på höjda löner till tjejer och kvinnor i låglöneyrken.

Så Anders Borg, lägg om politik eller sluta kalla dig feminist!

Ö P P E T   B R E V
till regeringen
och Sveriges alla
kommuner och landsting

Vi kräver satsningar på stöd
till kvinnor i prostitution!

I januari presenterade regeringen sin lagrådsremiss utifrån utvärderingen av sexköpslagen. Varje positivt förslag från utredningen, liksom från tidigare utredningar om prostitution, lyste med sin frånvaro. Allt vackert tal om stöd till utsatta kvinnor i prostitution var plötsligt borta och tystnad rådde om kunskapsinsamling eller satsningar på forskning – inga förslag på åtgärder fanns över huvud taget kvar. Det enda förslag regeringen gav var att höja maxstraffet.

I förarbetena till lagen stod det att samhället måste satsa på särskilt stöd till prostituerade, eftersom lagen i sig inte räcker för att hjälpa den som utnyttjas i prostitution. Men i praktiken har medlen till prostitutionsenheterna ständigt skurits ner, det finns snart inget stöd alls kvar för utsatta kvinnor.

att prostitutionsenheterna i Stockholm, Malmö och Göteborg slipper fortsatta nedskärningar och tvärtom får utökade resurser.

att prostitutionsenheterna får tillräckliga resurser för att kunna ha ett helhetsperspektiv på prostitution, så att de kan hjälpa prostituerade utifrån alla behov, eftersom även bostad och arbete är en förutsättning för att du ska få en verklig möjlighet att ta dig ur prostitutionen.

att ett nationellt prostitutionscentrum inrättas, där det också finns en nationell prostitutionsenhet för alla dem som inte bor i de tre städer där särskilda prostitutionsenheter finns. Dessutom bör prostitutionscentret få resurser att kunna fungera som kunskapscentrum som också kan föreläsa och informera om prostitution.

att alla berörda yrkesgrupper, inte minst domare, utbildas om prostitution och prostitutionens skadeverkningar både för den som utnyttjas och över huvud taget för kampen för mänskliga rättigheter och alla människors lika värde.

att kravet på dubbel straffbarhet tas bort i prostitutionslagstiftningen, så den som bor i Sverige kan dömas för prostitutionsköp oavsett det andra landets lagstiftning.

att även lägsta tänkbara straff för prostitutionsköp ska innebära att förövaren hamnar i sexualbrottsregistret, dels för att skapa något verkligt avskräckande för prostitutionsförövarna, dels för att hindra att prostitutionsförövare kan få arbete på dagis m.m.

att kvinnor som vittnar i människohandelsfall ska få stanna i Sverige om de vill.

att missbruksvården och stödet till hemlösa anpassas till de behov som kvinnor i prostitution har, samt att ökade resurser ges i enlighet med det.

att prostitution aldrig ska anses som näringsverksamhet, dels så att staten slutar agera hallick, dels så att en prostituerad aldrig riskerar att skönstaxeras när hon kontaktar polis, socialtjänst eller andra myndigheter.

U P P R O P
till alla tjejer & kvinnor

Kom med och kräv
6 timmars arbetsdag med full lön!

Mer än en halv miljon arbetande i Sverige har otrygga och tidsbegränsade anställningar. De flesta är unga kvinnor. Bland kvinnor i låglöneyrken som inte är med i facket är närmare hälften tidsbegränsat anställda. 1.
Vi tvingas till tidbegränsade anställningar i form av vikariat, projektanställningar, provanställningar, säsongsanställningar och – värstingen – behovsanställningar, även kallat ”ring-och-spring”-jobb. Hela tiden ökar också antalet jobb på obekväm arbetstid – och allra mest för oss tjejer och kvinnor i låglöneyrkena. Som om inte det räckte, pressas arbetstakten upp. Vi sliter ut oss!

Den arbetsmarknadspolitik högeralliansregeringen driver har dessutom inneburit att vi tjejer och kvinnor idag har ännu sämre möjligheter att påverka politiskt. Arbetsmarknadspolitiken har helt enkelt gjort det svårare för oss att utöva våra demokratiska rättigheter som medborgare. Vi har inte tid. Vi har knappt ens möjlighet att träffas på feministiska möten, eftersom alla jobbar på olika tider, på rullande scheman och splittrade arbetspass. När vi kommer hem från jobbet förväntas vi ta hand om barn och gamla föräldrar, eftersom alla nedskärningar inom både äldrevården och barnomsorgen har skyfflat över allt mer omsorgsarbete till hemmet = till oss kvinnor.

Samtidigt kan vi konstatera att rika gubbar bara blivit allt rikare.

Men nu börjar vi bli riktigt förbannade.
Det är vansinnigt att massor av människor ska vara arbetslösa och stå till hands, medan andra ska jobba ihjäl sig under otrygga arbetsförhållanden, bara för att företagen ska kunna plocka ut ännu mer i vinster.
Det räcker nu.

Vi kräver 6 timmars arbetsdag åt alla – med full lön!

Vi kräver satsningar på den offentliga sektorn!

Vi kräver att arbetslivet ska anpassas till oss och inte tvärtom!

Noter:
1. LO-rapport: Anställningsformer år 2009 Fast och tidsbegränsat anställda efter
klass och kön år 1990–2009

Ö P P E T   B R E V
till regeringen
och Sveriges alla
kommuner och landsting

Alla kvinnor ska ha samma rätt
till skydd och stöd efter sexuella övergrepp

I Sverige saknar de som lever här utan uppehållstillstånd alla rättigheter, de får inte ens ordentlig sjukvård. De saknar rättsligt skydd och möjlighet att vända sig till polis eller domstol när de utsätts för brott. Sverige blundar för deras verklighet och låtsas som om de inte finns. Det är omänskligt.

Papperslösa kvinnor utsätts precis som alla andra kvinnor för mäns sexualiserade våld. De är än mer utsatta, eftersom förövare utnyttjar det faktum att papperslösa kvinnor inte kan polisanmäla övergreppen. I praktiken måste många papperslösa kvinnor inte bara gömma sig för myndigheterna på grund av risken att utvisas, utan också försöka gömma sig för manliga förövare nära dem.

Sveriges inställning till papperslösa innebär att papperslösa kvinnor varken har rätt till vård och behandling efter sexuella övergrepp och/eller misshandel, eller rätt till skyddat boende. Sverige bryter därmed mot flera internationella konventioner som slår fast att det är samhällets ansvar att ge alla kvinnor som utsätts för sexuellt våld rätt till stöd och skydd.

Det kan vi inte acceptera!

att Sverige erbjuder vård och stöd till alla kvinnor som utsatts för sexualiserat våld, oavsett om de vistas i Sverige utan arbets- eller uppehållstillstånd,

att alla Sveriges kommuner gör som Göteborgs Stad, och ger papperslösa kvinnor rätt att söka hjälp på kvinnojourer och hos socialtjänst, utan risk att anmälas till Migrationsverket.