"Sexköpslagen" räcker inte – mer stöd till prostituerade!

Vi kräver en jämställd skola!

Tänderna är en del av kroppen!

Helhetsperspektiv på mäns sexualiserade våld

"Sexköpslagen" räcker inte
– mer stöd till prostituerade!

Prostitution är sexuella övergrepp. Ungdomsstyrelsen rapport 1. om prostitutionserfarenheter bland unga visar att närmare 80% av de ungdomar som hade prostitutionserfarenhet hade varit utsatta för andra sexuella övergrepp innan dess. Prostitutionsdebuten sker ofta runt 14 år, enligt både svenska och internationella uppgifter 2.. Allt prat om "den lyckliga horan" och "fria val" faller alltså, när vi inser att prostitution i själva verket oftast handlar om "fria val" för sexuellt utnyttjade barn/tonåringar.

  I Sverige är "sexköp" numera olagligt. Samhället vill visa att prostitution utgår från makt och kön – prostitution motverkar all kamp för jämställdhet. I förarbetena till lagen stod det att samhället dessutom måste satsa på särskilt stöd till prostituerade, eftersom lagen i sig inte räcker för att hjälpa den som utnyttjas i prostitution.

  Idag, drygt tio år efter att lagen införts, kan vi konstatera dels att lagen behöver skärpas, dels att större satsningarna på stöd till prostituerade har lyst med sin frånvaro.

  Det som prostitutionsköpande män själva säger skulle avskräcka dem från att utnyttja prostituerade är risken för avslöjande. Det betyder att så länge åklagare fortsätter att låta männen bara få böter genom strafföreläggande – och dessutom skickar brevet till mannens arbetsplats eller advokat – så länge fortsätter också prostitutionsförövarna att slippa undan att bli avslöjande. Det uppmärksammade fallet med svenska yrkessoldater som "passade på" att utnyttja kvinnor på bordell i Tyskland visar dessutom att lagen måste skärpas även när det gäller straffbarhet. Det ska inte behöva krävas att prostitution är straffbart i bägge länderna för att någon ska kunna dömas.

  Dessutom behöver samhällets dubbelmoral kring beskattning av prostitution undanröjas. Idag tvingas en prostituerad vara rädd för att kontakta myndigheter, för risken att hon då ska tvingas betala skatt genom skönstaxering. Att staten kan ta in skatt på prostitution är i praktiken koppleri, eftersom samhället då tjänar pengar på prostitution. Lagen om prostitution slår fast att prostitution handlar om sexuellt utnyttjande, och då kan skattelagstiftningen inte se prostitution som arbete.

  Och det är minst sagt på tiden att politiker – på alla nivåer – visar att ni menar allvar med satsningar på stöd till prostituerade att ta sig ur prostitution. Stoppa nedskärningarna av de få lokala prostitutionsenheter som finns, och börja satsa på både dem och
ett nationellt resurscentrum mot prostitution!

- att kravet på dubbel straffbarhet tas bort i prostitutionslagstift-ningen, så den som bor i Sverige kan dömas för prostitutionsköp oavsett det andra landets lagstiftning.

- att straffen höjs för prostitutionsförövare, så att fler får fängelsestraff och att upprepade brott leder till längre fängelsestraff.

- att även lägsta tänkbara straff för prostitutionsköp ska innebära att förövaren hamnar i sexualbrottsregistret, dels för att skapa något verkligt avskräckande för prostitutionsförövarna, dels för att hindra att prostitutionsförövare kan få arbete på dagis m.m.

- att kvinnor som vittnar i människohandelsfall ska få stanna i Sverige om de vill.

- att missbruksvården anpassas till prostituerades behov, och att ökade resurser ges i enlighet med det.

- att prostitution aldrig ska anses som näringsverksamhet, dels så att staten slutar agera hallick, dels så att en prostituerad aldrig riskerar att skönstaxeras när hon kontaktar polis, socialtjänst eller andra myndigheter.

- att prostitutionsenheterna i Stockholm, Malmö och Göteborg slipper fortsatta nedskärningar och tvärtom får utökade resurser.

- att prostitutionsenheterna får tillräckliga resurser för att kunna ha ett helhetsperspektiv på prostitution, så att de kan hjälpa prostituerade utifrån alla behov, eftersom även bostad och arbete är en förutsättning för att du ska få en verklig möjlighet att ta dig ur prostitutionen.

- att ett nationellt prostitutionscentrum inrättas, där den nationella samordnaren för människohandel kan ingå som en del. Det nationella prostitutionscentret bör också inrymma en nationell prostitutionsenhet för alla dem som inte bor i de tre städer där särskilda prostitutionsenheter finns. Dessutom bör prostitutionscentret få resurser att kunna fungera som kunskapscentrum som också kan föreläsa och informera om prostitution.

- att alla berörda yrkesgrupper, inte minst domare, utbildas om prostitution och prostitutionens skadeverkningar både för dem som utnyttjas och över huvud taget för kampen för mänskliga rättigheter och alla människors lika värde.

Vi kräver en jämställd skola!

Tjejer i skolan har det tufft i Sverige i dag. Skolan fungerar som den plats där samhällets könsnormer och könsmaktstruktur ska indoktrineras i eleverna – och det är inte en smärtfri process. Det är i skolan som vi tjejer lär oss vår plats. Lärare viger det mesta av sin uppmärksamhet åt killarna – de får frågan oftare även om de pratar rakt ut, de får mer respons för sina uppgifter och får ta största delen av lektionstiden, ofta genom högljutt bråk – medan tjejerna får finna sig i att ständigt bli avbrutna, kränkta och ignorerade. Vi ska vara tysta och snälla och göra oss små. Vi ska förstå att världen inte tillhör oss, utan våra killklasskamrater.

Undervisningen utgår från ett manligt perspektiv – om kvinnor i historien är den tyst. Eleverna får läsa böcker av män, om män, och historien handlar nästan enbart om kungar och krig – om kvinno-kamp eller feminism sägs inte ett knyst. Vi tjejer får inte läsa om våra förmödrar och får inte tillgång till några kvinnliga förebilder, eller ens minsta vink om de rättigheter och den plats i samhället vi borde ha. Istället får vi lära oss att världen är formad av män, för män.

Killarna kommer längre senare i livet medan tjejerna får det svårare. Det blir allt vanligare med depression, självskadebeteende och självmordstankar hos unga tjejer – en koppling bör dras till förtrycket vi utstår i skolan, inte minst genom det sexuella våldet och andra kränkningar som personalen ofta bagatelliserar eller är blinda för. Genom detta lär sig tjejer inget annat än att våra rättigheter inte är värda att försvara.

Skolan fungerar som en av samhällets viktigaste väktare och upprätthållare av den manliga överordningen. Och än värre, det är just skolan som får könsmaktsstrukturen att fastna i ryggmärgen – så långt in att de flesta inte reflekterar över den. Alla har ju växt upp med den. Att acceptera den ger meritpoäng och social status. Det är vad vi verkligen lär oss i skolan.

Men nu räcker det! Skolan måste bli till för både tjejer och killar. En jämställd skola skulle innebära ett enormt kliv mot en framtid där ingen könsmaktsordning finns – och det i sin tur skulle resultera i att massor av tjejer fick mycket bättre självförtroende!

I år är det hundra år sedan Internationella Kvinnodagen infördes, och nu är det på tiden att både politiker och Skolverket börjar ta skolans förtryck av tjejer på allvar.

- att lärarna utbildas i kvinnohistoria.

- läromedel som tar upp lika många kvinnor som män.

- satsningar på tjejer – inklusive ökade resurser mot sexuellt våld i skolan.

- granskningar, utredningar och praktiskt fungerande jämställdhetsplaner som ska följas upp regelbundet, så att förtrycket klargörs till alla – och att det görs insatser mot det!

Det ska inte ta hundra år till innan vi har en skola där alla är lika mycket värda!

Tänderna
är en del av kroppen!

Allt fler människor har inte längre råd att gå till tandläkaren när de behöver – och värst är det om du är både kvinna, fattig och invandrad.

  I Stockholm är det enligt Folkhälsoinstitutets undersökning nästan 1 av 4 kvinnor som inte har råd att gå till tandläkaren trots att de behöver. Bland ensamstående mammor berättar en LO-rapport att det är 1 av 3 som avstår från tandvård som hon behöver, just för att hon inte har råd. Ännu fler avstår från förebyggande tandvård.

  Skillnaderna mellan fattig och rik fortsätter att öka i Sverige, samtidigt som priserna på tandvård ökat mer än annat sedan regleringen av prissättningen togs bort för drygt tio år sedan. ”Fri konkurrens” skulle leda till att priserna sjönk, påstod politiker då. Men istället har priserna på tandvård tvärtom bara ökat, och till och med i vissa fall fördubblats på bara några år. Fler och fler obetalda tandläkarräkningar lämnas över till inkasso, vilket slår ännu hårdare mot redan fattiga.

  I Tandvårdslagen står det: 2§ Målet för tandvården är
en god tandhälsa och en tandvård på lika villkor för hela befolkningen.

  Den formuleringen är ett slag i ansiktet på alla som inte har råd att laga tänderna. För ensamstående mammor har villkoren försämrats och vardagen blivit hårdare på så många sätt under de senaste åren. Att inte ha råd att gå till tandläkaren blir ytterligare sten på börda. Det är skamligt att Sverige idag har återgått till att vara ett land där klasskillnaderna syns i tänderna.

  Politiker säger ofta att det skulle vara en alltför dyr reform att låta tänderna ingå i sjukvårdens högkostnadsskydd – men ”för dyrt” för vem då? Idag är det den med sämst inkomst som i praktiken får ”betala” ett alltför högt pris – för att tänder inte räknas som den självklara del av kroppen som de är.

  Det kan vi inte acceptera.

- att tandvård självklart ska ingå i sjukvårdens högkostnadsskydd – tänderna är en del av kroppen.

Helhetsperspektiv
på mäns sexualiserade våld

När medierna täcker mäns sexualiserade våld ter det sig som enskilda företeelser. Ibland tas något fall av sexuella trakasserier upp, ibland misshandel i hemmet, och ibland någon som utnyttjat prostituerade. Det beskrivs inte som något samhällsproblem, utan bara individuella svårigheter – och dessutom som om "normala" män inte gör så.

Någon analys överhuvudtaget verkar närmast portförbjudet i medier och i samhället överhuvudtaget. Det är inte tillåtet att försöka dra slutsatser av vad som händer.

Vi i kvinnorörelsen har en annan syn på det. Vi pratar om att sammanfatta erfarenheter och se till vilken betydelse de får i samhället. Vi försöker se mönster.

Och de är lätta att se om en bara försöker. Att behandla mäns sexualiserade våld som enskilda händelser och inte koppla ihop dem är att inte gå till roten av problemet. Sexuella trakasserier, våldtäkt, pornografi, prostitution och kvinnomisshandel hör ihop därför att de alla kan existera tack vare den manliga överordningen – som säger att män kan göra vad de vill med kvinnor utan att ta någon hänsyn till dem. Vi lever i en värld där män och deras åsikter och önskningar är mer värda är kvinnors. Därför finns sexualiserat våld. Därför kan det passera obemärkt.

Detta kan vi inte acceptera! Samhället måste sluta göra sig blind för helheten. Att individualisera och "snuttifiera" mäns sexualiserade våld är att låta det finnas kvar. Att avslöja ett förtryck är ett stort steg mot att få bort det.

- att medierna analyserar utifrån ett helhetstänkande, och inte sätter all vikt vid individerna, utan också på samhället.

- att samhället inte skyfflar undan våldet utan tar det på allvar.

   Ingen kan göra något åt ett problem de inte fullständigt känner till. Så håll helhetsperspektivet!