Öppet brev till alla politiker:

Vi kräver 6 timmars arbetsdag
med 8 timmars lön – GENAST!

För 20 år sedan skrev Kvinnofronten en broschyr om
6 timmars arbetsdag. I den varnade vi för att den arbets-marknadspolitik som fördes då skulle göra livet hårdare för oss kvinnor i låglöneyrken – både på jobbet och i resten av vardagslivet. Idag kan vi se hur det blivit ännu värre än vi kunde föreställa oss då!

Antalet jobb på obekväm arbetstid har ökat för varje år sedan dess – och allra mest för oss tjejer & kvinnor i låglöneyrken. Antalet jobb med osäkra anställningsförhållanden har ökat likadant – och värst för oss tjejer & kvinnor i låglöneyrken. Samtidigt har arbetstakten ökat – så mycket att många av oss till och med blir sjuka.
Men det är värre ändå:

Den arbetsmarknadspolitik ni fört har också inneburit att vi idag har ännu sämre möjligheter att påverka. Den förda politiken har helt enkelt gjort det svårare för oss att utöva våra demokratiska rättigheter som medborgare. Vi har inte tid. Vi har knappt ens möjlighet att träffas på Kvinnofrontens möten, eftersom alla jobbar på olika tider, på rullande scheman och splittrade arbetspass. När vi kommer hem från jobbet för-väntas vi ta hand om barn och gamla föräldrar, eftersom alla era nedskärningar inom både äldrevården och barnomsorgen har skyfflat över allt mer omsorgsarbete till hemmet = till oss kvinnor.

Vi får allt svårare att få vardagen att fungera.
Och det är ni politiker som bär ansvaret.

Men nu börjar vi bli riktigt förbannade.

Vi kräver 6 timmars arbetsdag åt alla – med 8 timmars lön!
Vi kräver satsningar på den offentliga sektorn!
Vi kräver att arbetslivet ska anpassas till oss och inte tvärtom!

Uttalande antaget vid
Kvinnofrontens årsmöte
28 februari 2009

Höj underhållsstödet!

Man behöver inte vara särskilt smart för att räkna ut att om ensamma mammor inte har några pengar, så går det ut över barnen. Det var just den insikten som en gång i slutet av 1930-talet gjorde att man i Sverige införde ett ekonomiskt stöd till ensamlevande småbarnsföräldrar. För barnens skull.

Idag tycks de flesta politiker ha glömt det. Antalet fattiga barn har ökat i Sverige på senare tid, särskilt i vissa grupper. Ensamlevande småbarnsföräldrar – läs: huvudsakligen mammor – har fått det allt svårare att få vardagen att gå ihop. Samtidigt ser vi i Kvinnofronten hur de av oss som lever som ensamma mammor idag får ännu mindre stöd av samhället än de av oss fick, som var ensamma mammor för 10, 20 eller 30 år sedan.

För 25 år sen fick de av oss som var ensamma mammor cirka en tusenlapp i månaden i bidragsförskott, och det är i stort sett samma summa som de av oss som är ensamma mammor får idag, alltså 25 år senare, i det som nu kallas underhålls-stöd. Alla inser att kostnaderna har ökat sedan dess, men statens stöd är lika ynkligt nu som då – och i praktiken alltså: ännu sämre.

Det är skamligt.

FN:s barnkonvention säger att alla barn har rätt till en skälig levnadsstandard och att staten ska sträva efter att förverkliga barnets sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter. Alla politiker och politiska partier som inte driver på för att genomföra en höjning av underhållsstödet, eller införa annat stöd till enastående föräldrar, bryter alltså mot FN:s barnkonvention – och sviker barnen.

Vi kräver:
Höj underhållsstödet rejält – nu!

Uttalande antaget vid
Kvinnofrontens årsmöte
28 februari 2009

Inför ett nytt pensionssystem – nu!

Nu brakar det svenska pensionssystemet samman i takt med med den ekonomiska krisen. Vi kvinnor har hela tiden protesterat mot hur orättvist systemet fungerat för oss. Och nu när pengarna försvinner är det återigen vi kvinnor som drabbas värst – det är vår framtid, vår ålderdom, som går upp i rök.

Medan det tidigare pensionssystemet tog hänsyn till kvinnors och mäns olika ekonomiska villkor, bygger det nuvarande systemet på att politikerna låtsats som att förtrycket inte finns – som att löneskillnaderna mellan könen inte finns, att det orättvisa ägandet inte finns, att den orättvisa arbetsfördel-ningen inte finns. Priset för den låtsasleken betalar kvinnorna.

För verkligheten ser annorlunda ut än i pensionssystemets fantasivärld. Fortfarande har kvinnodominerande yrken lägre värde än mansdominerade, och män har högre löner än kvinnor i de flesta yrken, konstaterar SCB (Statistiska Centralbyrån). Denna könsorättvisa i pensionssystemet slår förstås mot alla kvinnor, fattiga som rika. Kvinnors inkomst inom makteliten är bara 35% av männens, konstaterar LO i rapporten ”Makteliten – mycket vill ha mer”. Men förhopp-ningsvis är de kvinnorna så rika att de kan leva någorlunda gott på ålderns höst ändå.

Det kan inte vi, som lever på vanliga kvinnolöner. Vi är förlorarna i pensionssystemet.

Men vi vägrar ta ansvar för politiska finansvalpars lek med vår framtid. Vi accepterar inte längre att ni som sitter i regering och riksdag låtsas som att kvinnoförtrycket inte finns. Vi kräver ett helt nytt pensionssystem. Nu. Genast.

Uttalande antaget vid
Kvinnofrontens årsmöte
28 februari 2009