Öppet brev till regeringen: Krossa inte kvinnojoursrörelsen!

Förslagen om skyddat boende i årets budgetproposition skadar både jourrörelsen och utsatta kvinnor och barn.

Det var för att samhället misslyckats med att hjälpa kvinnor som utsatts för mäns våld mot kvinnor som jourrörelsen började växa fram i Sverige under 1970-talet. Samhället tog inte våldet på allvar, men inom kvinnorörelsen berättade kvinnor för varandra om våldet de utsattes för och började hjälpa varandra.

Den kunskap och de erfarenheter som kvinnojourer samlat under snart ett halvt sekel uppskattades under lång tid av samhället, men för drygt tio år sedan vände utvecklingen. Då började regeringen kräva att skyddsverksamheten måste genomföras på samma villkor som socialtjänst för att kunna få ekonomiskt stöd. Kvinnojourerna skulle – ideellt men helt på statens villkor – driva sådan socialtjänst i form av skyddade boenden som samhället misslyckats med.

Men när det ekonomiska stödet till jourerna allt mer fokuseras på fysiskt skydd i ett akut skede blir det precis så misslyckat som det samhälleliga stödet varit:

endast de kvinnor som står inför direkt dödshot får hjälp, allt det stöd som kvinnojourer kan ge kvinnor före det – och därmed även möjligheten att förhindra att det går så långt – går förlorad,

kvinnorna fråntas eget handlingsutrymme och blir helt beroende av socialtjänstens bedömning av skyddsbehov,

kvinnorna ska skyddas genom att låsas in, övervakas och dokumenteras medan gärningsmännen fortsatt går fria.

Följden har blivit att privata vinstdrivna företag utan kunskap om mäns våld mot kvinnor tar över allt mer – företag med "våldsoffer som affärsidé" och som inte har något intresse av att motverka våldet.

Detta är raka motsatsen till jourernas arbete. Kvinnojourerna arbetar långsiktigt med att ge stöd både innan, under och efter att kvinnan brutit upp från den våldsamma mannen. De finns som stöd och till hjälp även under det som kallas eftervåldet, då gärningsmannen använder umgängestillfällen och vårdnadstvister för att fortsätta skada kvinnan och barnen. Kvinnojourerna har samtalsmetoder och boendeformer som stöder och stärker kvinnan som den myndiga vuxna hon är, grundade i en förståelse av det könade våld detta handlar om.

All denna samlade kunskap och erfarenheter hos kvinnojourerna osynliggörs när regeringen nu föreslår att det ska införas en tillståndsplikt för ideella skyddade boenden, med en lista av tänkta ”kvalitetssäkrande” åtgärder, framtagna av Socialstyrelsen. Just de sociala myndigheter som genom åren brustit i kunskap om mäns våld och misslyckats totalt med att skydda kvinnor och barn ska alltså ”lära” kvinnojourerna hur de måste arbeta med skyddade boenden. Då är det inte förvånande att denna påstådda ”kvalitetssäkring” endast handlar om att lära sig mer om lås och larm, regelverk för dokumentation, anpassning av lokaler etc. i ett traditionellt vårdperspektiv ovanifrån.

Samtidigt vill regeringen införa lagar exempelvis om att socialtjänsten ska ta separata beslut om skyddat boende för mamman respektive för barn, något som vid första anblicken kanske kan låta bra, men som exempelvis Sveriges Kommuner och Regioner pekat på problemen med. Vi som är och ständigt möter utsatta kvinnor ser också de katastrofala följderna av detta. När samhället först började tvinga utsatta kvinnor att ha gemensam vårdnad med sin förövare, var det allt fler kvinnor som gick tillbaka till förövaren – för att försöka skydda sina barn. Om separata beslut införs för mamma respektive barn kommer ännu fler att stanna hos sina förövare. Hur många kvinnor flyr ens inför dödligt hot när det betyder att de riskerar att förlora sina barn? Den politik som regeringen nu för är en politik som direkt gynnar förövarna.

De som får betala priset är utsatta kvinnor och barn.

Vi i Kvinnofronten kan inte stillatigande se hur regeringen nu i praktiken krossar kvinnojoursrörelsen. Den politik som nu förs raserar kvinnojoursrörelsens arbete, den får till följd att kunskapen om mäns våld mot kvinnor osynliggörs, och den skadar utsatta kvinnor och barn. Förslagen måste dras tillbaka.

Samhällets stöd till jourerna kan inte bygga på att ge tillfälligt fysiskt skydd i den akuta situationen, utan måste utgå från kvinnojourernas långsiktiga arbete med både skydd, samtalsstöd, hjälp att ta sig igenom eftervåldet i form av förövarens ständiga vårdnadstvister samt upplysning om och kamp mot det kvinnoförtryck som mäns sexualiserade våld mot kvinnor är.

Stötta kvinnojoursrörelsen!

- Tillståndsplikt för ideella skyddade boenden är fel väg att gå.

- Skyddade boenden för kvinnor och barn är inte verksamheter som
bör skötas av vinstdrivande företag.

- Arbete mot detta våld måste utgå från kunskap om att det är
ett könat våld – mäns sexualiserade våld mot kvinnor.