| Det 
        faktum att vi kvinnor har det svårast ekonomiskt gör att regeringens 
        förslag om försämrat högkostnadsskydd för läkemedel 
        slår hårdast mot kvinnors ekonomi och hälsa. Varför 
        pratar ingen om det? I februari gick remisstiden ut för promemorian 
        om ändrat högkostnadsskydd för läkemedel. Enligt regeringen 
        är syftet med förslaget att spara pengar åt staten, men 
        nedskärningen kommer inte bara att försämra ekonomin för 
        enskilda, utan i längden även samhällsekonomin.
  Redan idag slår Läkemedelsverket fast att 40 - 60 procent av 
        alla patienter inte tar läkemedel enligt ordination, och att bristande 
        ekonomi är en av  
         troliga 
        orsaker. 1. 
        Sveriges Apoteksförening bekräftar att apoteksanställda 
        regelbundet möter folk som avstår från att hämta 
        ut sin medicin av ekonomiska skäl – hela 67 procent uppger 
        att det redan idag sker  
         varje vecka. 
        2.
 
  Att det finns ett samband mellan ekonomi och hälsa är fastslaget 
        i både svensk och internationell  
         forskning. 
        3. Obehandlade sjukdomar 
        ökar risken för allvarligare sjukdom, vilket leder till fler 
        sjukskrivningar, ökad läkemedelsförskrivning och ökande 
        besök även till akutvård, vilket i sin tur betyder växande 
        vård- och läkemedelskostnader för samhället.
 
  I sin kortsiktiga obetänksamhet riskerar 
        promemorians förslag alltså att tvärtom förvärra 
        även samhällsekonomin.
 
  För oss som enskilda betyder förslaget att fler inte kommer 
        att ha råd att hämta ut sin medicin. Det blir desto värre 
        av att förslaget också innebär att patienten ska betala 
        procentuellt mer redan från början, 75 procent av kostnaden 
        mot 50 procent idag. Det slår mot de fattigaste i samhället, 
        som redan nu inte har något utrymme kvar att klara en oförutsedd 
        utgift: arbetslösa, sjukskrivna, kroniskt sjuka med sjukersättning 
        och ålderspensionärer med garantipension. Det är därför 
        inte konstigt att just patient-, funktionsrätts- och pensionärsorganisationer 
        hör till dem som har protesterat mot förslaget, och visat på 
        hur deras medlemmar drabbas.
 
  Men det är oroande tyst om att förslaget också innebär 
        att kvinnoförtrycket ökar.
 
  Till dem som drabbas hårdast av nedskärningarna hör som 
        vanligt ensamstående mammor. Den utsattheten drabbar också 
        barnen. Barnombudsmannen har konstaterat att ekonomisk utsatthet är 
        fyra gånger så hög bland barn till ensamstående 
        kvinnor jämfört med barn till sammanboende  
         föräldrar. 
        4. I samma rapport 
        skriver Barnombudsmannen att skillnaderna mellan barn i Sverige redan 
        nu är oacceptabla och inte förenliga med Sveriges åtaganden 
        enligt Barnkonventionen.
 
  Kvinnor är dessutom i majoritet även bland de fattigaste i övriga 
        grupper som förslaget slår hårdast mot. Bland alla som 
        lever med en funktionsnedsättning hamnar kvinnor oftare än män 
        under den relativa fattigdomsgränsen, de flesta långtidssjukskrivna 
        eller med sjukersättning är kvinnor liksom majoriteten av äldre 
        som tvingas leva med garantipension – i Sverige idag gäller 
        det hela 75 procent av alla pensionerade 
         kvinnor. 
        5. Det faktum att 
        vi kvinnor har det svårast ekonomiskt gör att förslaget 
        slår hårdast framför allt mot kvinnors ekonomi och hälsa.
 
  Så varför är det så tyst 
        om att förslaget i själva verket går emot såväl 
        Barnkonventionen som Kvinnokonventionen och även regeringens egna 
        jämställdhetspolitiska mål?
 
  Som skäl för nedskärningen anger regeringen bara att statens 
        kostnader är "för höga". Men kapitlet med rubriken 
        "Konsekvenser" tar endast upp summor och procentsatser.
 
  Där görs inte någon som helst 
        konsekvensanalys, vare sig utifrån vårdprinciper, demokrati, 
        folkhälso- eller jämställdhetsperspektiv.
 
  Så hur ska någon kunna bedöma vad som är "för" 
        högt när man inte har med någon analys av ekonomin i förhållande 
        till folkhälsa, demokrati och könens lika värde? Är 
        kanske högkostnadsskyddet tvärtom lönsamt – även 
        om skyddet blir ännu mer kostsamt för staten – om det 
        dels innebär att samhället görs mer demokratiskt genom 
        minskande av den ekonomiska utsattheten för enskilda, och dels genom 
        det kan spara in stora framtida merutgifter för det annars ökande 
        behov av vård som outtagna läkemedel leder till?
 
  Sådana frågor finns inga svar på i regeringens promemoria, 
        förslaget är helt enkelt för ogenomtänkt.
 
  Så bristfälliga förslag måste dras tillbaka.
 
   
        Kvinnofrontenmars 2025
 
  Noter:
  1. Läkemedelsverket: Läkemedelsboken 
        ”Behandlingsplanen och uppföljningen” 24/9 2024.
 
  2. Sveriges Apoteksförenings pressmeddelande ”Apoteken 
        oroas över höjt högkostnadsskydd”, 21/1 2025.
 
  3. Folkhälsomyndigheten: ”Ekonomi 
        har betydelse för hälsa”, 28/10 2024.
 
  4. Barnombudsmannen: ”FN:s konvention 
        om barnets rättigheter. Tilläggsrapport – Sverige”, 
        15/8 2022.
 
  5. Jan Arleij: ”Så gick luften 
        ur pensionssystemet”, SPF-Seniorernas tidning 15/5 2024.
 
  Samtliga 
        tidningar vi har skickat artikeln till har tackade nej till publicering.
      |