1855
gifte sig Lucy med Henry Blackwell,
som då upprepat hade friat till henne under flera år,
trots att hon hela tiden sa nej – hon var emot äktenskapet,
för hon ville inte ge upp sin frihet.
 Redan
som barn, när hon läste i Bibeln att
"Thy desire shall be to thy husband and he shall rule
over thee" hade Lucy reagerat på orättvisan
i att kvinnor inte sågs som fullvärdiga människor,
och därför hade hon bestämt sig för att
aldrig gifta sig. Men hon var kär i Henry och han var
beredd att anpassa giftermålet till henne.
I
familjen Blackwell var i stort sett alla aktivister för
kvinnors rättigheter. Föräldrarna hade sett
till att både flickorna och pojkarna fick studera. Även
Henry stöttade kampen.
Så
när Lucy och Henry gifte sig, läste vigselförättaren
en protesttext som de själva skrivit, där de slog
fast att de inte accepterade statens krav på kvinnors
underordning, utan gifte sig som två lika parter. Lucy
behöll dessutom sitt eget namn, och skrev:
"A
wife should no more take her husbands name than he should
hers. My name is my identity and must not be lost."
Innan
dess hade ingen kvinna i USA krävt att få behålla
sitt namn efter sitt giftemål.
Än
idag kan en amerikansk kvinna som behåller sitt efternamn
när hon gifter sig få höra att hon "är
en Lucy Stone" eller "gör
en Lucy Stoner".
(Men
självklart måste Lucy i praktiken ge upp sina rättigheter
som ogift kvinna när hon gifte sig med Henry, och en
del källor menar att han med tiden började undergräva
hennes självförtroende, samtidigt som hon både
var tvungen att ta ansvar för allt i deras hem och försörja
dem.)
När Lucy
och Henry gift sig hade de skrivit fastigheten de bodde
i på henne
(hon tjänade pengar på sina tal), så att
hon skulle ha egen egendom. I protest mot att kvinnor inte
hade rösträtt vägrade Lucy 1858 att betala
skatt för sin fastighet.
"No
taxation without representation" (Ingen
skatt utan representation) var ett gammalt anti- kolonialt
slagord. Lucy använde det för att slå fast
att hon inte tänkte betala skatt så länge
hon och alla andra kvinnor inte kunde rösta.
Skattemyndigheten
kom då hem till henne, tog ut några av hennes
möbler på gården, och höll auktion.
(Men en granne köpte flera saker och gav tillbaka till
henne.)
Och information om protesten spreds över hela
landet.
Bilden:
Lucy med dottern Alice Stone Blackwell,
som också blev en känd feministisk aktivist.
| 
Tillbaka till förstasidan om Lucy Stone
