«  Feministisk fackförenings- och rösträttskämpe

Julia Varley föddes den 16 mars 1871 i Bradford i Yorkshire, som det äldsta av sju överlevande barn i en arbetarfamilj i ett typiskt arbetarklassområde. Hennes morfar var engagerad i arbetarrörelsen, och det var han som lärde henne att kämpa, och att alltid utgå från vanligt folks rättigheter.

  Julia Varley har berättat om hur han frågade henne när hon var liten, om hon visste vad ordet demokrati betydde. Det han sa fick henne att se att alla behövs i samhället.

  Julia var 12 år när hon 1883 började arbeta på textilfabriken på halvtid (hon fortsatte gå i skolan på halvtid först).

Andra dåtida barnarbetare.

  När hon fyllde 14 började Julia arbeta heltid. Samtidigt gick hon med i GUTW, General Union of Textile Workers, och 15 år gammal blev hon sekreterare i Bradford Weavers' and Textile Workers' Union. Vid den tiden var det fortfarande ganska få kvinnor som var fackligt aktiva, det var alltså innan den stora kvinnostrejken i Storbritannien, tändsticksarbeterskornas strejk 1888.

  1896 dog Julias mamma, och då måste Julia ta hand om småsyskonen samtidigt som hon fortsatte på fabriken och med sitt fackliga arbete.

  Vid den tiden hade Julia gått med i Bradfords lokalavdelning av ILP, Independent Labour Party. Hon gick dessutom med i den fackliga stödorganisationen för arbetarkvinnor, WTUL, Women’s Trade Union League. Där samarbetade hon med en annan driftig ung fabriksarbeterska, Ada Nield Chew.

  Precis som Ada skrev Julia Varley om sina erfarenheter på arbetet i en tidning. Hon gjorde dessutom ett "under-cover"-reportage som luffare för att lära sig om villkoren för de fattigaste kvinnorna. I sex veckor vandrade hon från Leeds till Liverpool och vidare till London, under det påhittade namnet Maggie Anne Thompson. Sedan skrev hon en rad artiklar om det i Bradford Daily Argus.

Marsch för kvinnors rösträtt, träsnitt av Mary Lanchaster 1910.

I slutet av 1800-talet gick Julia också med i kampen för kvinnors rösträtt. Just då fanns det ingen grupp som drev rösträtt för arbetarkvinnor, allihop krävde bara rösträtt på samma villkor som för män, alltså för rika. Men trots att Julia själv fortsatte kräva det som då kallades universell rösträtt, alltså för alla oavsett kön, etnicitet eller inkomst, gick hon med i flera organisationer som endast drev rösträtt för rika kvinnor. Först gick hon med i WFL, Women's Franchise League, där både radikala kvinnor som Gertrude Guillaume-Schack och mer borgerliga kvinnor ingick. Senare blev Julia även aktiv i WSPU, Women's Social and Political Union.

  I februari 1907 deltog hon och hennes syster Pattie i en aktion i Underhuset. De greps och vägrade betala böter, så de dömdes till några veckors fängelse i Holloway. Redan i slutet av mars greps Julia för andra gången och dömdes igen.

Julia Varley i fängelseklädsel i Holloway.
Klicka på bilden för att se diplomet hon fick efteråt.

  Men sedan gick hon istället med i Birminghams lokalavdelning av NUWSS, National Union of Women's Suffrage Societies. Det är oklart varför, kanske var det för att NUWSS då stödde Labourpartiets kandidater i riksdagsvalet.

Julia Varley var feminist i bred mening, så förutom facklig kamp och rösträtt för kvinnor engagerade hon sig också för kvinnors rättigheter på flera sätt, även mot mäns våld. Hon var med i WEU, Women's Emancipation Union, som startades av Elizabeth Wolstenholme efter att en man friats i domstol för att ha kidnappat sin fru och tvingat henne att ställa upp på hans "äktenskapliga rättigheter".

  Men det var fackliga frågor Julia brann mest för. 1909 började hon jobba som organisatör för fackförbundet NFWW, National Federation of Women Workers. Hon reste med Mary Macarthur på en talarturné runt Skottland. Efter det fick hon i uppdrag att starta en lokalförening på Birminghams chokladfabrik, så hon flyttade till Bournville i Birmingham året därpå.

  Det året gick kedjemakerskorna i Cradley Heath ut i strejk när arbetsgivaren vägrade gå med på beslutade minimilöner. Julia Varley arbetade intensivt med stöd för strejken, tillsammans med bland andra Mary Macarthur. Samma år var Julia också aktiv i bagarnas framgångsrika kamp för både höjd lön och sänkt arbetstid.

Kedjemakerskor i Cradley Heath strejkade och vann.

  Julia Varley blev en viktig förebild för arbetarkvinnor att engagera sig fackligt. 1912 blev hon också en av de första kvinnorna att bli funktionär i en könsblandad fackförening. Det att en kvinna var funktionär fick medlemsantalet i facket att mångfaldigas.

1920 var det hembiträden Julia engagerade sig för. Hon hjälpte dem att starta en fackförening, som ställde krav på bättre arbetstider och villkor som gällde ledighet, minimilön, eget sovrum, arbetskläder – och att tjänstefolk skulle tilltalas med sina rätta namn!

  Julia Varley ägnade hela sitt liv åt kampen för arbetarkvinnors rättigheter, både i form av rösträtt och i facklig kamp. Det sas om Julia att hon var självständig, orädd och ofta impulsiv men samtidigt en person fylld av sunt förnuft. Och hon hade en otrolig förmåga att få med sig kvinnor i facklig kamp.

NFWW 1908 – Julia Varley längst till vänster, Mary Macarthur sittande, samt två oidentifierade kvinnor.
Foto: TUC Library Collections

  Julia fick en allt viktigare roll inom TUC, Trade Union Congress – en paraplyorganisation för olika fackförbund som närmast kan liknas vid svenska LO. Där samarbetade hon också med Margaret Bondfield. Julia valdes in i TUC:s kvinnokommitté 1921, och från 1926 till 1935 var hon representant för TUC på olika konferenser för ILO, Internationella arbetsorganisationen, i Genève, Rom och Wien.

  1931 fick hon hederstiteln OBE, Order of the British Empire, för sitt arbete. Hon fick sedan också TUC Gold Badge för enastående fackföreningsarbete.

En lite annorlunda vinkel, som hennes fackliga vänner inte helt odelat uppskattade, var att Julia redan 1922 också engagerat sig i Council of Industrial Welfare Society, där hertigen av York var ordförande. Han blev femton år senare kung George VI, och de två blev trots sina totala olikheter vänner hela livet. Det gjorde att Julia blev bjuden till kungliga fester, bröllop och begravningar.

  1936 gick Julia Varley i pension. Men hennes hälsa blev allt sämre. Hon genomgick en ögonoperation redan innan pensionen, men synen försvann allt mer, tills hon blev blind. Hon hörde också allt sämre och plågades av reumatism. De sista åren flyttade hon tillbaka till Bradford och bodde tillsammans med sina yngre systrar Martha och Jessie i Bradford.

  Julia Varley dog den 24 november 1952, 81 år gammal.

Den som först i världen gjorde ett "under cover"-reportage anses ha varit amerikanska Nellie Bly 1887. I Sverige ses Ester Blenda Nordström som först, men det var inte förrän 1914.

2013 sattes en blå plakett upp där Julia Varley bott i Bournville. Hennes hemstad Bradford planerar att döpa en gata efter henne: Varley Close.

Mark Metcalf: Julia Varley – Trade union organiser and fighter for women's rights. Unite the union 2015.