«  Stark organisatör för arbetarkvinnors och funktionshindrades rättigheter.

Gerda Theresa Meyerson föddes den 1 februari 1866 i Stockholm. Hon var tvilling, och systern Agda och hon följdes sedan genom livet. De hade tre bröder, men bara en av dem överlevde småbarnsåren. Pappan var bankdirektör och familjen hade det gott ställt.

  Gerda gick på Åhlinska skolan, som var en privat flickskola i Stockholm. Efter det studerade hon vidare, först konst- och språkstudier i Dresden och senare studier i socialt arbete i Tyskland, Holland och Schweiz.

  Men till yrket blev Gerda Meyerson i första hand vad hon själv kallade "skriftställarinna". Hon skrev barnböcker, dikter, rapporter och filosofiskt religiösa verk. Som opinionsbildare skrev hon dessutom i tidningar som Idun, Dagny, Socialt Arbete och Vita Bandet.

Den händelse som kom att forma Gerdas liv var att hon i slutet av 1800-talet följde med sin pappa till en korkfabrik där han satt i styrelsen. Hon såg hur hårt arbeterskorna hade det på fabriken. Deras villkor berörde henne djupt och fick henne att vilja göra något för den lilla fritid de hade.

  Tillsammans med några vänner startade Gerda Meyerson 1894 "aftonsamkväm" för arbeterskor i en lokal på Kungsholmen. Deltagarna höll föredrag om allt möjligt för varandra medan alla drack té tillsammans. Det varvades med sång, musik och lekar. Verksamheten byggdes på med läskurser och kurser i sömnad och matlagning. Samkvämen blev snabbt populära, vilket bland annat märktes i att många arbetarkvinnor kom dit år efter år.

Gerda Meyerson vid sitt skrivbord.

Precis som andra av dåtidens rika välgörenhetsfolk formades även Gerda Meyerson av tanken på att "fostra" arbetarklassen. Men skillnaden mellan henne och de flesta andra som höll på med sådan social välgörenhet var att hon faktiskt blev vän med många av arbetarkvinnorna. Hon umgicks med dem, och de besökte varandra. Då såg hon också hur svårt de hade det genom det inneboendesystem där många kvinnor och män bodde tillsammans i trånga rum.

  Det fick Gerda Meyerson att grunda Föreningen Hem för arbeterskor, som startade ett första boende 1898.  Där kunde arbetarkvinnor hyra ett litet möblerat rum till en låg avgift och det fanns bibliotek, gemensamt kök och samlingsrum där aftonsamkväm kunde hållas. Det började i liten skala, men utökades allt mer, så att fler sådana hem kunde öppnas de följande åren för ett hundratal kvinnor.

I hemmet för arbeterskor fanns samlingsrum som det här ovanför med piano och ett litet bibliotek med böcker. Dessutom fanns gemensamt kök, och i de ljusa och rymliga sovrummen bodde oftast två kvinnor tillsammans till en lägre kostnad än vad inneboendesystemen tog. Så det var inte konstigt att hemmen snabbt blev populära.

Det har sagts att Gerda Meyerson var liten och späd till växten samt både blyg och anspråkslös som person, och det kanske stämmer. Men det är tydligt att hon samtidigt var både klok och aktad, och att hon hade en fantastisk viljestyrka och initiativkraft, och var en skicklig organisatör, som fick mycket att hända.

  En sommardag 1902 var Gerda Meyerson ute och promenerade på Djurgården med sin vän Gertrud af Klintberg, när de pratade om hur de skulle kunna samordna alla föreningar som jobbade med socialt arbete. Då kom idén att starta CSA, Centralförbundet för socialt arbete, en organisation som startade året därpå och som är verksam än idag. För CSA gjorde Gerda Meyerson en utredning om arbetsförhållandena för dåtidens så vanliga hemarbetande kvinnor, som exempelvis sömmerskor. Utredningen visade på långa arbetsdagar till låga löner, ojämn tillgång till arbete, dålig arbetsmiljö i trånga och mörka böstäder och beskrev hur även barnen var tvungna att jobba med industriellt hemarbete. Rapporten fick stor betydelse.

  I CSA lärde Gerda också känna flera kända feminister, som bland annat Kerstin Hesselgren och Anna Whitlock.

  Det står ibland att Gerda Meyerson inte var med i kampen för kvinnors rösträtt, men att hon stöttade den kampen är tydligt. Hon var aktiv i den kristna nykterhetsorganisationen för kvinnor Vita Bandet, som var en av de största kvinnoorganisationerna i början av 1900-talet, och som stod bakom kravet på rösträtt för kvinnor. Gerda Meyerson var vid den tiden redaktör för Vita Bandets tidning, med samma namn som organisationen, och där skrev hon om behovet av rösträtt för kvinnor: "Varje kvinna, som vill sitt lands väl, sitt köns höjande och släktens välfärd, bör därför med sitt namn underskriva kvinnans opinionsyttring för politisk rätt och valbarhet."

Arbetarkvinnorna som Gerda lärde känna förväntades vara tillgängliga i arbetet i stort sett dygnet runt. Det gällde pigor och hemarbetande, men delvis också butiksbiträden, som snabbt blev utarbetade. På den tiden fanns ingen lagstadgad semester, så rätten till semester blev en viktig fråga för Gerda Meyerson.

  Det fick henne även att 1911 starta ett vilohem för kvinnor i sitt hus Tallbacken på Värmdö. Där fick utslitna kvinnor möjlighet att antingen gratis eller till en låg summa vila upp sig en tid.

Men det som Gerda Meyerson är mest ihågkommen för idag är nog främst sitt arbete inom handikapprörelsen. Gerda var själv hörselskadad sedan barndomen, och 1921 tog hon initiativ till bildandet av Svenska föreningen för dövas väl, det som idag är HRF, Hörselskadades Riksförbund. De första åren var organisationen fokuserad främst på att hörselskadade barn skulle få hjälpmedel och specialundervisning. Gerda reste runt i landet och höll föredrag och hjälpte till att starta lokala avdelningar.

  Svenska föreningen för dövas väl startade den första skolan för hörselskadade barn i Sverige. De startade också en syateljé där hörselskadade kvinnor kunde få jobb.

Syateljén hos Föreningen för dövas väl kallades ibland för "Lappcentralen".

Kampen för ett bättre samhälle var det viktigaste för Gerda Meyerson, ett samhälle som visar respekt för alla människor. "Organisation är makt", skrev hon i sitt första brev till medlemmarna i den nya organisationen för hörselskadade. Hon gifte sig aldrig. Hon bodde nästan alltid med sin familj; först med föräldrarna och sedan med sin tvillingsyster, och ett tag granne med sin bror och hans familj. Broderns barn var ofta hemma hos henne. Kanske var det närheten till familjen som var skälet till att hon inte avsade sig den judiska tron, för själv blev hon egentligen allt mer kristen, vilket hon också skrev om.

  För sitt omfattande sociala arbete tilldelades hon medaljen Illis quorum 1916.

  Gerda Meyerson dog den 18 juli 1929, 63 år gammal.

I tidningen Hertha skrev Karin Fjällbäck Holmgren att "Gerda Meyerson var en god människa. Minnet av hennes personlighet och hennes livsgärning skall leva."

Gerda Meyersons bok Arbeterskornas värld. Studier och erfarenheter från 1917 finns att läsa hos Projekt Runeberg på nätet.