«  Stor kompositör som verkade i det tysta

Fanny Cäcilie Mendelssohn föddes den 14 november 1805 som den äldsta av fyra barn till förmögen judisk familj i Hamburg i Tyskland. Närmast efter henne föddes brodern Felix, som kom att dela Fannys musikintresse.

  Familjen flyttade snart till Berlin, och i deras hem samlades musiker, artister och forskare. Att studera uppmuntrades. Fanny visade sig tidigt vara skicklig som pianist och det uppmuntrades av föräldrarna. När även Felix tidigt visade musikalisk talang fick både Fanny och han möjlighet att studera för skickliga lärare. Bägge barnen uppmuntrades även som kompositörer, men med en stor skillnad – endast Felix fick skriva sitt namn på kompositionerna. Fina flickor fick ju inte utmärka sig offentligt, exempelvis genom att stå som kompositör för musik.

Fanny och Felix Mendelssohn från en målning av R. Poetzelberger

Att pappan hade den inställningen till kvinnor i offentligheten betydde inte att Fanny inte kunde ägna sig åt musik. I deras hem arrangerade pappan konserter på söndagarna, och där kunde Fanny framföra sin musik för vänner till familjen, på samma sätt som Felix gjorde. Det gällde även större sällskap på uppemot hundra personer. Men det ansågs inte som offentligt uppträdande, eftersom det bara var för inbjudna gäster. Fanny och Felix var väldigt nära varandra, de lyssnade på varandras kompositioner och kom med goda råd. Fanny var dessutom god vän med exempelvis Clara Schulmann, som också ägnade sig åt musik. Clara kom inte från en lika fin familj, så hon hade större rörelsefrihet.

  Men trots att pappan lät Fanny studera musik, försökte han samtidigt hålla tillbaka henne. Felix uppmuntrades att komponera symfonier och operor, medan Fanny förväntades hålla sig till enkla sånger och pianostycken "för hemmet". I ett brev till den 15-åriga Fanny skrev pappan 1820 om skillnaden mellan henne och brodern: "Musik kommer kanske att bli hans yrke, men för dig kan och måste det endast bli en prydnad."

  Felix blev en känd kompositör. Han höll med pappan i åsikterna om vad som passade sig för Fanny, men samtidigt uppskattade han verkligen Fannys musik, så han publicerade flera av hennes kompositioner under sitt eget namn, för att de skulle kunna spelas offentligt. Det ledde till en pinsam stund när Felix 1842 besökte Buckingham Palace i England, och drottning Victoria berättade att hon skulle sjunga sin absoluta favorit bland hans sånger, "Italien". Felix kände sig då tvungen att berätta att det i själva verket var Fanny som skrivit sången.

  1829 gifte sig Fanny Mendelssohn med konstnären Wilhelm Hensel och fick året därpå en son, som hon döpte efter sina tre favoritkompositörer: Sebastian Ludwig Felix.

  Fannys man, som uppmuntrade henne som kompositör, tyckte att hon borde ge ut sin musik i sitt eget namn. Vid den tiden var pappan död sen länge, och Fanny bestämde sig – utan att prata med Felix – för att 1846 ge ut en samling med sina sånger.

  Men året därpå, den 14 maj 1847, dog Fanny Mendelssohn Hensel plötsligt av en hjärtattack, bara 41 år gammal. Endast ett halvår senare dog även hennes bror Felix av en hjärtattack.

Sent erkännande

Först 1970, nästan 140 år efter Fannys död, hittades Påsksonaten, som är ett större arbete skrivet 1828, när Fanny var 22 år. Då verket först hittades tillskrevs det hennes bror Felix, men efter jämförelser med handstil, analys av noter, och upptäckten av att det är precis de sidorna som fattas i ett av Fannys album, fick Fanny erkännande för verket den 8 mars 2017.