«  Första redaktör för rösträttsrörelsens tidning

Elisabeth Johanna Lovisa Krey föddes den 16 november 1878 i Norrköping, som enda barnet till en ingenjör vid Gripens sockerbruk. Hon verkar ha varit enda barnet.

  Studenten tog hon i Stockholm år 1900. Sedan följde studier i Paris 1901 och i Oxford 1902. Efter det läste hon språk i Uppsala och jobbade som lärare på flera orter i några år.

  Vi vet inte hur det kom sig att hon istället blev journalist, men skrivit hade hon gjort länge. Sin första text fick hon publicerad redan 1894. 1909 började hon jobba på Stockholms Dagblad, där hon skrev under signaturerna Chouette och Birba. Andra signaturer hon använde var Trådlös, Madame Pea, E.K.-L., Fru Lisbeth, Eth.K. och Blandaren.

  Det var också vid den tiden som hon blev vän med de andra "pennskaften" i nätverket Ligan, där hon fick smeknamnet Kreyan.

Det enda kända fotot av Ligan är taget 1922. Kreyan står som nummer tre från höger, mellan Ellen Rydelius och Agnes Byström-Lindhagen.

Elisabeth Krey skrev framför allt om sociala frågor. Under storstrejken 1909 skrev hon om kvinnors och barns villkor, hon skrev om arbetarkvinnors förhållanden och om rösträttsmöten. Som medlem i Stockholmsavdelningen av LKPR, Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, hade hon bra koll på vad som var på gång. Hon skrev också om den brittiska rösträttsrörelsen.

  När LKPR 1912 startade sin tidning Rösträtt för kvinnor blev Elisabeth Krey tidningens redaktör. Samtidigt hade hon börjat jobba på Svenska Dagbladet, och dubbla jobb höll inte, så hon slutade som redaktör för LKPR:s tidning redan efter ett år. Men hon fortsatte skriva i den ibland.

  1914, innan första världskriget bröt ut, var Kreyan i USA och vidareutbildade sig. Hon skrev också om kvinnorörelsen i Sverige för amerikanska tidningar. Två år senare blev hon redaktionssekreterare på tidningen Idun.

  Som så många feminister var Elisabeth Krey också engagerad för fred. Mitt under första världskriget var hon en av delegaterna som 1915 reste från Sverige till kvinnornas internationella fredskongress i Haag.

  Vid den tiden hade Elisabeth Krey träffat läkaren Einar Lange, som hon gifte sig med 1917. Men maken dog i spanska sjukan efter bara ett år.

Året efter att första världskriget tog slut hade organisationen Rädda Barnen bildats. Vid nyåret 1920 hölls ett internationellt möte i Genève, och där var Elisabeth Krey representant tillsammans med vännerna Gerda Marcus och Elin Wägner i Ligan. Efter mötet bosatte de sig de tre i Wien i närmare ett halvår och skrev för svenska tidningar om ett Europa efter kriget.

  1925 reste Kreyan med Agnes Byström-Lindhagen till Rom där Ellen Rydelius bodde då, för att stötta henne i en kris. Besöket avslutades med att vännerna kom på idén till första boken – Rom på 8 dagar – i den resehandboksserie som Ellen Rydelius sedan skrev och som hon nådde stor framgång med under många år. Efter det besöket bosatte sig även Elisabeth Krey i Rom i några år, som utrikeskorrespondent för SvD.

  Hon skrev även för tidningar som Tidevarvet, Husmodern och Bonniers Veckotidning. Och som flera av sina kollegor jobbade hon också med översättningar av romaner och biografier, i hennes fall från engelska, franska och tyska. 1933 skrev hon dessutom en egen roman.

  Elisabeth Krey var en djupt engagerad feminist, och hon blev det inte mindre med åren. På 1930-talet blev hon internationellt pressombud för den borgerliga kvinnorörelsens paraplyorganisation ICW, International Council of Women, som startats av Susan B. Anthony redan 1888. 1934 blev Elisabeth redaktör för Svensk Sjuksköterskeförenings nystartade tidning Tidskrift för Sveriges sjuksköterskor. Där jobbade hon sedan till pensionen 1950.

  1935 hade Elisabeth gift sig igen, med en ingenjör som hon träffat genom Ellen Rydelius i Rom långt tidigare. De levde tillsammans till hans död 1957. Vad Elisabeth gjorde de sista åren i sitt liv har vi inte hittat något om.

  Elisabeth Krey dog efter en lång tids sjukdom den 6 juli 1965, 88 år gammal.