«  Bortglömd feminist som vågade säga vad hon tyckte

Amélie Hilda Maria Sterky föddes den 14 oktober 1853 i Hamburg i Tyskland. Pappan var generalkonsul och blev senare ministerresident där för Hansastäderna. Amélie var äldsta barnet och hade två yngre systrar och två yngre bröder.

  Som barn älskade hon att dansa och föräldrarna lät henne få dansundervisning under tio års tid. Men redan då funderade hon också över allvarligare saker i världen.

  I Hamburg träffade Amélie den elva år äldre svenske militären Henrik Cederschiöld. Hon gifte sig med honom 1871, bara en vecka efter sin 18-årsdag, och de flyttade till Stockholm. Trots att föräldrarna var svenska hade de aldrig pratat svenska i hemmet, så det första Amélie måste göra var att lära sig språket.

  Hon fick i rask takt tre barn, ett barn om året mellan 1873 och 1875, två döttrar och en son. Var hennes feminism kom ifrån vet vi inte, men hon var tidigt mycket aktiv i flera feministiska sammanhang. Exempelvis var hon engagerad i Svenska Federationen mot prostitution och det dåvarande reglementeringssystemet. Hon var också med och startade Dräktreformföreningen, där hon satt i styrelsen i flera år. Och hon undertecknade flera upprop för rösträtt för kvinnor.

Reformfestdräkt av röd silkessammet med underklänning med en bred bård med gulbruna broderier. Dräkten är formgiven av Hanna Winge 1886 och har burits av Calla Curman. Foto: CC/Nordiska Museet-Mats Landin.

Amélie Cederschiöld var klart radikal som feminist trots att hon var överklass. I Federation fanns både de som såg sitt engagemang som ett välgörenhetsarbete för att rädda stackars "fallna" kvinnor, och andra som såg kvinnor i prostitution som systrar utifrån en analys av kvinnoförtrycket i patriarkatet. Amélie Cederschiöld hörde till de senare.

  Hon såg hur den förnedring som drabbade kvinnor i prostitution också handlar om synen på kvinnor över huvud taget, och hur den kontroll av prostituerade kvinnor som reglementeringssystemet innebar även handlade om att alla kvinnor skulle hållas under kontroll.

"Så länge tusenden och åter tusenden af våra medsystrar äro beröfvade sin frihet och sin menniskorätt, så länge äro också vi förnedrade, och all den aktning, som kanske kommer en och annan af oss till del, är utan betydelse, ty här gäller det icke allenast den enskilda, utan hela vårt släkte."

  Förutom att Amélie Cederschiöld ställde krav på män att de måste ta avstånd från prostitution, drev hon även att de som fäder måste ta ansvar för till vilken slags man de uppfostrade sina söner till – så att inte sönerna "från vaggan till graven vänjes att befalla öfver sina systrar" och förvänta sig att systrarna skulle "vara färdiga till hvarje uppoffring för brodern". Det räckte inte med att förändra samhällets könsmaktsordning, prostitutionen skulle inte försvinna förrän män lärt sig att respektera kvinnor.

Förutom sitt engagemang för kvinnors rättigheter var Amélie Cederschiöld liksom flera andra dåtida feminister även med i Teosofiska Samfundet. Tillsammans med Ellen Bergman (från Federationen) och Carin Scholander hade Amélie rest till London 1888, för att träffa teosofins grundare Helena Blavatsky ( se bild) som var där på besök. Året därpå tog de tre vännerna tillsammans med läkaren Gustaf Zander initiativ till att starta den svenska avdelningen. Amélie Cederschiölds man var också engagerad i Teosofiska samfundet och Amélie var korresponderande sekreterare där. Men när den teosofiska rörelsen splittrades även i Sverige på 1890-talet, gick både Ellen Bergman och paret Cederschiöld med i Zanders nystartade Svenska Teosofiska Samfundet istället.

  Amélies make var förutom militär även akvarellmålare, och Amélie delade hans intresse för kultur. Hon målade själv, och deltog i sång, dans och skådespel. Bland teosoferna undervisade hon både barngrupper och vuxna i dans, och höll möten för teosofer i familjens hem. Dessutom översatte hon teosofiska texter, och hon var en av talarna på den internationella fredskongress som teosoferna höll på Visingsö i Sverige i juli 1913.

Amélie Cederschiöld var en av talarna vid den teosofiska fredskongressen på
Visingsö den 22-29 juni 1913, där över 2000 personer från olika länder deltog.

1908 hade Amélie blivit änka. Efter det vet vi inte mycket mer om hennes liv, trots att hon levde i 26 år till. Men året innan hennes 60-årsdag framgår att alla hennes tre barn levde och att hon fått sju barnbarn.

  Amélie Cederschiöld dog den 2 juni 1934 i Stockholm, 80 år gammal.

Trots att det framgår i olika sammanhang att Amélie Cederschiöld var en mycket aktiv och engagerad feminist då, tycks det finnas väldigt lite bevarat om henne. Det skulle därför vara väldigt spännande att få veta mer om Amélie Cederschiöld, så den som vet något får gärna höra av sig!