«  Tillbaka

Susan B. Anthony vid sitt skrivbord många år senare, omgiven av fotografier
av alla sina kamrater i kampen.

En av alla de olika aktioner som NWSA, National Woman Suffrage Association, gjorde under 1870-talet var att försöka gå och rösta, trots att det inte var tillåtet. Många medlemmar gjorde det på olika orter, och en av dem var Susan B. Anthony.

  I november 1872 försökte hon och 14 andra kvinnor i New York (varav en var Susans syster Mary) att registrera sig för att rösta. Valarbetarna förklarade att de inte fick registrera sig, men Susan övertalade dem att registrera henne och sedan att ta emot hennes röst.

  Den 18 november arresterades hon och de andra kvinnorna, men de sattes fria i väntan på rättegång. Av kvinnorna var det bara Susan B. Anthony som faktiskt åtalades. De andra fick veta att hon skulle vara testfall, men de åtalades inte senare heller, trots att hon dömdes.

  I väntan på rättegången reste Susan B. Anthony runt i USA tillsammans med Matilda Joslyn Gage och höll föredrag om det orättvisa i att kvinnor som ville rösta dömdes för brott mot lagen: Is it a crime for a U.S. Citizen to vote?

Rättegången pågick i två dagar i juni 1873 och väckte enorm uppståndelse. Det gynnade förstås rösträttsrörelsens sak. Tidningar i hela landet skrev om rättegången dag för dag, en del för och en del emot kvinnors rösträtt.

  I domstolen förklarade Susans advokat att 14th Amendment i USA:s konstitution angav att medborgarna har rösträtt, och att det var förbjudet för delstaterna att inskränka medborgares rättigheter. Han sa att hon hade röstat i övertygelse om att hon hade rätt, och att hon därför inte kunde dömas.

  Åklagaren svarade att även barn är medborgare, men ändå har de inte har rösträtt, och att det även gällde kvinnor. Susan B. Anthony själv höll ett brinnande tal för kvinnors rösträtt i domstolen och vägrade att sätta sig trots att domaren gång på gång uppmanade henne att sluta prata och att sätta sig ner.

  Domaren uppmanade sedan juryn att utan överläggning döma Susan B. Anthony. Detta var det senare många som ifrågasatte, eftersom en jury ska ha frihet att diskutera och själva avgöra vad de tycker. Men juryn gjorde som domaren sa. Domaren dömde sedan Susan B. Anthony till 100 dollar i böter. Men hon svarade domaren att "Jag kommer aldrig att betala en dollar av ert orättvisa straff."

Susan B. Anthony betalade aldrig böterna. Om de hade arresterat henne för att hon vägrade betala, skulle hon fått rätt att överklaga domen, och det ville hon förstås. Därför låtsades myndigheterna som om det regnade. Ingen krävde att hon skulle betala. Därmed kunde hon heller inte överklaga domen.

  För rösträttsrörelsen var rättegången ändå en stor seger, eftersom den hade gjort att frågan om kvinnors rösträtt diskuterades över hela landet och peppade massor av kvinnor att också börja kräva rösträtt för kvinnor.

  Det publicerades även en bok om rättegången.

NWSA:s medlemmar fortsatte aktionerna för att försöka rösta. När Virginia Minor i Missouri inte tilläts registrera sig för att rösta, stämde hon valarbetaren, som hette Happersett. Fallet Minor vs Happersett togs upp i Högsta domstolen i oktober 1874, där Virginia Minor drev just att 14th Amendment konstaterar att kvinnor är medborgare i USA. Men Högsta domstolen slog i sin dom fast att rösträtt inte var en självklart rättighet för medborgarna.

Hos USA:s National Archives finns ögonvittnesskildringar från valarbetarna som tog emot Susan B. Anthonys registrering för att få rösta.

Projektet Federal Trials and Great Debates in United States History berättar mer om rättegången: The Trial of Susan B. Anthony (2005).

Hos Cornell Law School kan du läsa domstolens resonemang i fallet Minor vs Happersett (1874).