«  Till förra sidan

et var under mitt misslyckade försök att köpa en bomullskjol på ett amerikanskt varuhus som jag fick höra att mina höfter var för breda för att gå in i storlek 6. Den pinsamma upplevelsen fick mig att inse hur skönhetsbilden i väst kan såra och förödmjuka en kvinna lika mycket som slöjan gör när den statliga polisen tvingar kvinnan att bära den i extremistländer som Iran, Afghanistan eller Saudiarabien. Ja, den dagen råkade jag hitta ett av svaren på gåtan om den passiva skönheten i västerländska haremsfantasier. Den eleganta expediten i den amerikanska butiken tittade på mig där hon stod bakom sin disk och sa att hon inte hade någon kjol i min storlek. "I hela det här stora varuhuset, skulle här inte finnas en kjol åt mig?" sa jag. "Ni skojar." Jag kände mig mycket misstänksam och tänkte att hon kanske var för trött för att hjälpa mig. Det kunde jag begripa. Men så kom expediten med ett nedlåtande omdöme som lät som en imams fatwa för mina öron. Det var oåterkalleligt.

  "Ni är för stor!" sa hon.

  "Jag är för stor jämfört med vad då?" frågade jag och såg spänt på henne, för jag insåg att här hade jag kommit på en avgörande kulturskillnad.

  "Jämfört med en 6:a", kom expeditens svar.

  Hennes röst hade en vass egg som är typisk för dem som hävdar en religiös lag. "Storlek 4 och 6 är normen", fortsatte hon, sporrad av min förbryllade uppsyn. "Avvikande storlekar, som den ni drar, säljs i specialaffärer."

  Det var första gången jag någonsin hört sånt struntprat om min storlek.

...